Plats: Inre hamnen, Norrköping
Typ: Markanvisningstävling för centrumtomt
År: 2017
Area: 8000 m2
Landskapsarkitekt: URBIO genom Mattias Gustafsson
Konstnär: Cecilia Edefalk

Projektet “Valv” skapar en ram kring en mångfald av aktiviteter med koppling till historiska förebilder samtidigt som det pekar på en framtid där det offentliga rummet tar allt större del av våra liv. En nytolkning av småskalig handel och torgets och trädgårdens samlingsplats blir ramen för framtidens hållbara leverne med lokal produktion och socialt fokus.

Hållbar struktur för framtiden. Givet den stora stadsförvandling som Norrköping genomgår, via kunskapssatsning och ostlänkens inträde, kommer inre hamnens betydelse förändras över tid. Den nya platsen kan, precis som den närliggande slottsruinen Johannisborg, bli något som överlever under mycket lång tid. Projektet Valv föreslår därför att även platsens och byggnadernas utformning och innehåll tänks i ett långt tidsperspektiv. De nya byggnader som föreslås kommer vara en del av en omfattande stadsomvandling. Utformningen skapar en stabil ram som kan husera många olika typer av verksamheter över tid.

Norrköping – en stad vid vatten. Vattennära urbana miljöer är ett ledmotiv i berättelsen om Norrköpings historia och karaktär. Utdikningen av vallgraven och den synliga hanteringen av dagvatten som sträcker sig ned mot strömmen etablerar en stark blå-grön riktning och länk mellan olika attraktiva vatten- och parkmiljöer. Det är en axel som övergår i en ny gångbro över strömmen och knyter an till den övriga staden. Förslaget ”Valv” är utformat så att platsen ska bidra till att förstärka och befästa de nya kanalernas och vattnets roll i stadsdelen, och göra det till en integrerad del av platsens funktion och trivselmiljö.

Korspunkt mellan två stråk. På platsen möts två centrala stadsstråk. Saltängsgatan börjar som Bråddgatan i väster och utgår från Mattheus kyrkogård. Den korsar sedan Kungsgatan och Drottninggatan, passerar monumentala platser och trädgårdar, följer strömmen och sträcker sig sedan hela vägen till stadens kant mot vattnet i öster. Det är en berättelse som går rakt igenom många olika stadsmiljöer. Från norr till söder löper platsens andra starka axel. Johannisborgs slottsruin ligger som ett gigantiskt monument som visar på stadens utveckling. Vallgraven som en gång varit en försvarsanläggning blir nu ett element som stödjer lokal ekologi och rekreation. Det blir en beständig, stark form som över tid får en ny betydelse i stadsrummet.

En publik sockelarkitektur i två plan – mellan intimitet och monumentalitet. Förslaget ”Valv” bereder plats för publika platser och rum i två plan. Tegelklädda valv av skiftande storlek skapar en monumental inramning för en mångfald av intima platser i solen, intill vattnet, under trädet eller i skydd undan regnet. Sockelelement av betong i sitthöjd bildar inbjudande bänkar att sitta på samtidigt som det är ett fundament för ett 10 våningars torn. Det blir en robust publik tegelarkitektur med referens till såväl delar av industrilandskapet som till exempel internationell tegelarkitektur kringförra sekelskiftet. Inre och yttre miljöer arrangeras som en sekvens av seriekopplade tydliga rum av olika karaktär. Rummen öppnar sig mot hamnen i söder och solens förflyttning och utnyttjar södervända murar för att skapa attraktiva lägen för mikroklimat och avskilt umgänge. Mellan den muromgärdade vattenträdgården i öster och det öppna torget i väster möjliggör gestaltningen av sockeln, torggolvet och kajer en variationsrik publik miljö i olika nivåer. De olika nivåerna upprättar samtidigt ett stort antal scener i olika format; Trädgårdsscenen, Broscenen, Trädscenen, Trappscenen och de två större Kulturscenen och Parkscenen för festivalarrangemang.

Fasad, material, process. Tegelfasaden utformas för att framhäva ett textilt uttryck, allt från den murade detaljen till tornets stormönstrade skyline i staden som kröns av indragna bostadsvåningar. Kryssförbandet skapar en levande yta och pilasterkantens meanderutformning ger en dekorativ skuggverkan med lokalt släktskap till fasaden på Andreas kvarn som även lånat kulör till det gråa teglet. Fasadtegel på sockeln kan muras på plats och murar runt vattenträdgården kan utformas som helstensmurar. Murade element föreslås bli inslag även utanför torgmiljön som mindre murade element längs de två huvudaxlarna ut i staden för att stödja integrationen av Inre hamnen med övriga Norrköping. Hantverkskunskapen kring murning kan engagera lokalt hantverk och utbildning i samarbete med konstnärer och stödja den tidiga byggprocessen.

Integrerad grönska. Vattenträdgårdens stillsamma karaktär etablerar ett vattenhål, ett avskilt nedsänkt vattenrum med starrväxtlighet och olika arter av alar och sumpcypress. Övrigt lokalt dagvatten från de trafikerade ytorna omkring renas och fördröjs i örtrika planteringar, sk biobäddar med flerstammiga buskträd. Trädplanteringen längs gator består av flerartade trädalléer; Arboretumallén med olika typer av exotiska stadsträd som minner om platsen historia av handel med fjärran platser.

Saluhallen. En verksamhet som saknas i Norrköping, är en saluhall. Till sin natur är saluhallen flexibel och rättfram i sin rumsliga organisation. Den klarar av att hålla enklare såväl som mer sofistikerad matservering, små aktörer kan direkt sköta sin egen försäljning, och sammansättningen kan anpassas efter områdets utveckling. Som struktur är saluhallen ideal i ett tidsperspektiv, långt som kort. Sommartid kan en del av verksamheten flytta utomhus, vintertid kan den även innehålla marknader.  Det är ett starkt kvalitativt inslag i stadsmiljön, som både kan ha stort värde för den som passerar varje dag, och kan vara ett mål i sig för hela staden.

Läs mer om Inre hamnen tävlingen

Läs artikeln på Fastighets & Bostadsrätt